Människor
Miljöer och byggnader
Industri
Sjöfart

Sjölax frälsegårdar

På medeltiden fanns ännu
ingen egentlig ”adel”.
De som hade råd att skaffa sig
svärd, rustning och häst
och erbjuda rusttjänst åt kungen,
befriades från skatt och kallades ”frälse”.

Erik Andersson av Sjölax
var Gustav Vasas fogde och
kallades ”välbördig sven”.
Han skaffade sig mycket jord
och Sjölax blev ett stort frälsesäteri.
Gården delades mellan hans barn
Henrik och Brita i två delar:
Gamla Sjölax och Nygård.

Sonen Henrik Eriksson var kvartermästare
och adlades 1591.
Hans son Arvid Rääf,
som var löjtnant i rytteriet,
ärvde Gamla Sjölax
Han dog barnlös och
gården gick vidare till hans
styvdotters make Erik Bosin.
Erik dog i Sverige 1677
och gården övergick till
dottern Margareta och hennes
make Clas Jägerskiöld.

Sjölax Nygård övergick
till Brita Eriksdotters adlige make
Joen Tyrilsson Stålhandske,
kung Erik XIV:s kammarjunkare,
som bl.a. tjänade som ståthållare
på Kastelholms slott.
Efter Joens död gick Nygård
vidare i släkten.
Sondottern Helena Stålhandske
skuldsatte sig allvarligt,
bl.a. till grannen Erik Bosin,
alltemedan gården föll i dåligt skick.
Hennes styvson Alexander Bäck
hamnade ännu djupare i skuld;
han flyttade runt i landet
och måste ibland gömma sig
för myndigheterna.
Alexanders söner var inte
mer förmögna att sköta gården
och efter hans död inlöstes den
av grannen Clas Jägerskiöld.

Således återförenades gårdarna
i Sjölax, som fortfarande är
i släkten Jägerskiölds ägo.

Claes Jägerhorn fick sitt adelsbrev
av kung Karl XII 1686.
Senare ändrades namnet
till Jägerskiöld.